Mina jag-kan-själv-bilder
Det är egentligen så märkligt. Att den årliga fotograferingen på förskolan känns så viktig. "-åh, nu hoppas jag verkligen korten bli bra". "-älskling, du får absolut inte glömma att säga att de ska ta syskonfoto också", var orden jag lämnade dem med när jag åkte till jobbet. Innan dess hade jag givetvis kammat hår, puffat kjol och strukit skjorta.
Och så plingade det till i mobilen nu på eftermiddagen. Korten. Årets förskolefoto på mina älsklingar damp ner i telefonen. Vilken besvikelse. Fast vad hade jag förväntat mig, egentligen.
Vi har ju trots allt gått igenom både solrosor som hängt ner som en huvudbonad och rödrutiga stolsdynor som var långt ifrån samspelta med mina barns omsorgsfullt matchande kläder i mjuka pasteller. I år var de bleka och färglösa som omväxling, inte i närheten av strålande foton på härliga förskoleungar.
Jag kan bättre själv! Så har jag tänkt några gånger. Så mina barn fick fotas en extra gång idag. Hem från dagis, ut i småregn, LE!!
Det här kan vara bland de finaste bilderna jag har... Den värmer just mitt hjärta, det betyder allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar