Träningslusten

Hua vad det just nu varierar kraftigt gällande min träningslust... Den finns där men slingrar sig ändå undan alltför ofta. Eller kort och gott, jag tar mig inte tiden att få till fler träningspass!! Å alltid så vet jag att all stress, alla måsten och tröttheten bara känns bättre med mer träning... Jag behöver struktur, verkligen boka in mina pass. För min erfarenhet säger mig att då fungerar jag bäst och ser till att det blir gjort! För vad jag älskar det och vad jag egentligen vill mycket mer! Har satt upp några mål redan som jag verkligen vill nå. Hur lät det där "verkligen vill nå", skärp dig nu. Mål som jag ska nå, givetvis!! En fet spark där bak vore fint! Men hoppas få lite träningskompisar, det gör alltid det hela så mycket roligare... Har iaf beställt lite nya träningskläder. Mina tights håller snart inte ihop. Och de nya kläderna kommer givetvis behövas testas noga och hårt. Eller hur?!?

Mest värdefullt

Att komma hem från jobbet och mötas av två glada barn som strålar som små solar och vill pussas & kramas är den bästa som finns! Varje dag blir jag påmind om vad som betyder allra mest, allra mest för just mig...

Mina finaste!

Idag var det en tung dag på jobbet. Allt går inte alls som vi vill, supertrist. Tiden får utvisa hur fortsättningen blir. Som livet, helt enkelt. Jag kunde lägga tonvis med energi på det, men har redan bestmt mig för att gilla läget och göra det allra bästa av det!

Längtar tills ikväll! Träning med mina friidrottskids, det om något, är lyckopiller!!

Allt går...

Tänk så mycket vi kan lära oss av våra barn! Om vi som vuxna skulle se på saker lite mer ur ett barns perspektiv. För i ett barns ögon är inget omöjligt! Det kan vara svårt och man stöter på hinder eller motstånd men om man bara är tillräckligt påhittig så löser det sig.

Allt går! Vi kan göra & förverkliga det vi vill, det gäller bara att vi ser lösningar, möjligheter och vem vi ska ta hjälp av. Istället för att tro att vi inte når dit...

Mys med liten

Vilken underbar morgon!!
Det har snöat ännu mer under natten så landskapet utanför är än mer vitt, gnistrande och vackert! Nu hänger snön tung på träden... I love it!

Sigge och jag låg i soffan en stund innan vi gjorde frukost. Nu äter vi gröt, smörgåsar och dricker mjök och apelsinjuice. Sigge är på strålande humör och det lyser bus i ögonen...
Jag känner mig inte särskilt trött vilket händer sällan. Så idag blir det nog en bra dag!
Det var minus 11 grader här nyss, så vädret har vänt och det med besked! Men det ser ut att bli en klar dag med sol. Och blir det så kommer det bli en fantastisk dag!!
Kan vara läge att få till att ta årets julkort idag, jag har väntat på snön... =)

Nu ska vi mysa vidare, jag tar verkligen tillvara på den x-tra stunden vi har på mornarna nu. Snart smäller det igång och då blir det full rulle hela vintern!
Men efter vintern kommer mysiga tider igen, det ser jag fram emot jättemycket!!
Det känns helt ok att det blir en period med mer dagis och jobb när jag vet att det just bara är en viss period. När lill Kottan kommer blir det massor med kvalitetstid igen!! =)

Nu ska jag njuta av vår vintervärld!

Sent

Har börjat skriva inlägg flera gånger idag men aldrig slutfört...
Vi hade en ledig fredag som började sådär. Har inte haft turen med oss riktigt denna vecka. Det regnade och var skitväder men vi åkte till Tandådalen med hopp om att regnet kunde komma i snö där... Med skidor och pulka packade hoppades jag på en lekfull och rolig stund innan lunchtime!
Eller hur?
Sigge grät och vara bara arg. Vägrade gå, vägrade åka pulka, skulle ha pjäxorna på, sen av... Puh!
Nåt står inte riktigt rätt till. Sigge har ett häftigt humör men senaste tiden har det varit så mycket gråt och han har varit så ynklig och inte alls sig lik. Det fortsatte med att han oxå som vanligt senaste tiden inte ville äta. Skulle bara sitta i Fredriks knä och var jätteledsen emellanåt.
Tycker så synd om honom när det blir så jobbigt!

Vi åkte hem efter lunchen, Sigge fick sova middag och till mellanmål åt vi frukt och glass! Det fick honom på bättre humör! =)
Så vi hade en bra eftermiddag med en mysig middag hela familjen då Sigge äntligen åt jättebra!!
Hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis! Han var som en solstråle och skålade med oss hela tiden!

Senare nu på kvällen kom vår vän Henke, en av Sigge allra käraste favoriter. Då var det en glad kille som dansade till Idol, visade sina Rorri bilar och mest bara myste i Henkes knä!
Skönt att det blev en bra dag till slut!
Och från ingenstans så vände det för ikväll iaf. Sigge tog sin astma medicin med lite protest men accepterade det! Var en lättnad att inte behöva hålla honom då han blir så ledsen och skriker förtvivlat. Eftersom han håller andan när han blir ledsen kan ni ju förstå att det inte känns så kul när man måste hålla masken över ansiktet och bara vänta på att han ska ta ett andetag.. Man känner sig hemsk, det värker i hjärtat, men man har inget val... Han måste ju få i sig sin medicin för att må bra! Kanske, kanske det är påväg att gå lite bättre nu!! *hoppas*

Min killar sover så skönt! Jag gick in och lade mig bredvid Sigge när han inte ville somna och bara låg och snackade för fullt. Mamma, älskar dig! Fick jag höra direkt...
Älskade unge, han ger mig så mycket mer än jag nånsin trodde man kunde få!
Att få barn är den största gåvan i hela världen. Jag är så oerhört lycklig över att få ha Sigge i mitt liv!! Det är det bästa som hänt mig. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som återigen kommer att få vara med om denna fantastiska upplevelse att vara gravid och få barn..
Har senaste veckan fått tydliga små buffar från Kottan där inne... Det är spännande!!

Nu blir det sängen för mig... Sov gott!

Morgon kaos

Imorse var det en minst sagt turbulent morgon. Eller hela natten har varit ett enda kaos... Sigge vaknade 01.20 och skrek "gå uppe, gå uppe" dvs jag vill gå upp. Jag förklarade att det var natt och att man måste sova då. Han fick följa med mig till toaletten, då jag som gravid så klart måste kissa hundra gånger per natt redan... Men i badrummet blev han ännu mer ledsen, gick till sovrummet, hämtade Fredrik och skulle sitta i soffan.
När han slumrat till i soffan bar Fredrik in honom i sovrummet igen, det gick sådär. Han var superledsen igen och skrek "gå uppe"...

Efter att ha hört hans gnäll x antal minuter stod jag inte ut längre utan gick upp med honom. Det dög inte för pappagrisen som då ännu högre vrålade efter sin pappa. Det blev gos i soffan framför Byggare Bob vid 2 tiden på natten.
De kom sen tillbaka till sängen och Sigge fortsatte att halvt i sömnen gråta och pipa... Om vi ändå kunde förstå vad det var som var fel... När klockan var 03.15 somnade han äntligen!!
Jag är lite mör idag. Inte varje dag man är vaken två timmar mitt i natten...

Såklart det skulle fortsätta att vara en knasig morgon. Sigge går in i vårt sovrum, stänger dörren och låser!! Hade inte en tanke på att en nyckel sitter där... Han låser ibland i badrummet, men där kan vi ju öppna utifrån.
När han inser att han inte kommer ut blir han såklart superledsen!! Han ropar mamma, komma!! Och på andra sidan stod jag och försökte få honom att vrida på nyckeln...
Usch, hyffsat hjälplös jag kände mig. Sigge grät hysteriskt och skrek efter mig och där stod jag och inte kunde komma in. Jag fick inte ur nyckeln från min sida... När jag sa till honom att ta ur nyckeln så försökte den kloka ungen med det och fick ur den! Jag kunde då låsa upp från utsidan. Vilken lättnad!!

Jag hade så klart redan ringt hem Fredrik, vad gör man om man inte får upp dörren och har ett förtvivlat barn på insidan..? Nej fy, det var inge kul! Tur det gick så bra.. Det var låånga minuter!

Nu finns det inga nycklar i våra dörrar! Borde inte ha funnits det heller, men man tänker inte på allt! Så om du har småbarn, kika efter ifall Du har några nycklar i dörrarna i ditt hem!

Galet

Hörde på radion på väg hem från Mora om någon som blev dagens klippa på jobbet. Det var inte så intressant utan det intressanta var att denna kvinna var 10-barns mor. Och när jag själv räknat lite snabbt kunde jag konstatera att hon har 10 ungar på 15 år!

Herregud, hur lyckas man??!! Eller hur tänker man...

Underbart med många barn, men 10 stycken på 15 år. Beundransvärt att ha burit på alla bäsar, men hur mår kroppen? Och hinner man någonsin med att bara vara med varje liten unik och underbar kotte??

Hoppas Ni har det bra i rusket!!

Helhjärtat försök

Kära Ni!

Vet inte om det finns så många läsare kvar där ute... Och tur är väl det. För hur kul har den här bloggen varit de senaste månader. Lika rolig som att se på när färg torkar ungefär...

Det var ju efter min resa till Götebrog i somras som jag lixom tappade suget!
En operation och en missad gala gjorde mig förbannad och less...
Jag har nu varit i Göteborg i helgen och faktiskt haft det riktigt trevligt denna gången. Så jag har lixom förlåtit Göteborg nu för hur det blev. Och kommit över allt! =)

Så nu känns det helrätt att börja blogga igen. Nu har jag gjort upp med det gamla och ser framåt!
Hoppas kunna ramla in i gamla bloggvärlden igen ganska snart... Få det att snurra igång!

Den här bloggen startade från allra första början som en julblogg med massvis av tips, recept och annat inför julen... Så det känns x-tra kul att det är på ingång. Och jag hoppas få bjuda på många smarriga inlägg och rolig läsning!

Så kamrater, nu samlar vi oss igen!!

Min skatt

Ikväll har jag Prinsen hos mig och ligger tätt intill honom..

Lyssnar på hans andetag, håller hans lilla hand och viskar till honom hur mycket jag älskar honom!

Sigge är vårt lilla mirakel, så som alla älskade barn är sina föräldrars mirakel.. Det allra finaste och dyrbaraste vi har!

Bara tanken på att mitt barn skulle bli allvarligt sjukt får mig att bli alldeles kall.. För vissa föräldrar är det deras verklighet. Att deras allt här på jorden, trots att de är så små måste kämpa mot hemska sjukdomar..

Att förlora sitt barn måste vara bland det svåraste och mest lidande som finns. Som om luften vi andas tog slut..

Vid tanken rinner mina tårar och jag vill inte tänka mer. Men det händer hela tiden att älskade barns låga släcks, ingen är skyddad mot det onda! Men VARFÖR??

Att höra föräldrars berättelser om deras älskade barns kamp mot sjukdomar smärtar mig. Men jag vill ändå alltid lyssna till deras berättelser..

För genom att berätta deras berättelser så tror jag att de stärks och får en mindre mörk väg att vandra på mot framtiden.. De hedrar sina barn och vill försäkra sig om att de alltid ska leva vidare i minnet och tanken!

Så blunda inte för de mest gripande och hjärtslitande berättelser utan ta de till er! Något man alltid får med sig är hur viktigt det är att ta till vara på dem man har i sin närhet, och på den dyrbara tid vi har tillsammans..

Jag beundrar de föräldrar som är så modiga och som öppenhjärtligt delar med sig av sina historier. Det är också beundransvärt vilken styrka många av de besitter!

I morgon är en ljus dag då jag bestämt tror att änglakören sjunger extra vackert när de skrattandes dansar små grodorna på molnen..!