Ikväll har jag Prinsen hos mig och ligger tätt intill honom..
Lyssnar på hans andetag, håller hans lilla hand och viskar till honom hur mycket jag älskar honom!
Sigge är vårt lilla mirakel, så som alla älskade barn är sina föräldrars mirakel.. Det allra finaste och dyrbaraste vi har!
Bara tanken på att mitt barn skulle bli allvarligt sjukt får mig att bli alldeles kall.. För vissa föräldrar är det deras verklighet. Att deras allt här på jorden, trots att de är så små måste kämpa mot hemska sjukdomar..
Att förlora sitt barn måste vara bland det svåraste och mest lidande som finns. Som om luften vi andas tog slut..
Vid tanken rinner mina tårar och jag vill inte tänka mer. Men det händer hela tiden att älskade barns låga släcks, ingen är skyddad mot det onda! Men VARFÖR??
Att höra föräldrars berättelser om deras älskade barns kamp mot sjukdomar smärtar mig. Men jag vill ändå alltid lyssna till deras berättelser..
För genom att berätta deras berättelser så tror jag att de stärks och får en mindre mörk väg att vandra på mot framtiden.. De hedrar sina barn och vill försäkra sig om att de alltid ska leva vidare i minnet och tanken!
Så blunda inte för de mest gripande och hjärtslitande berättelser utan ta de till er! Något man alltid får med sig är hur viktigt det är att ta till vara på dem man har i sin närhet, och på den dyrbara tid vi har tillsammans..
Jag beundrar de föräldrar som är så modiga och som öppenhjärtligt delar med sig av sina historier. Det är också beundransvärt vilken styrka många av de besitter!
I morgon är en ljus dag då jag bestämt tror att änglakören sjunger extra vackert när de skrattandes dansar små grodorna på molnen..!
