Vart har han tagit vägen?

Arg i skogen...
'

" Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen.
Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara.

En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd."

Från Psykologiguiden.se

Den senaste tiden har vår glada, busiga, goa lilla kille förvandlats till att mestadels vara arg, envis, provocerande och ledsen. Det är såklart skitjobbigt för hela familjen... Sigge skriker mest hela tiden så fort något inte går hans väg. Han får utbrott och gråter förtvivlat.

En härlig treårstrots som säkert många av er känner igen?!

Vi försöker stå stadig, visa var gränserna går och att finnas där och trösta när han lugnat sig. Det låter ju enkelt! =) Men är ju inte alltid det. Även bägaren med tålamod kan rinna över ibland och man känner att luften går ur. Att man själv skulle vilja stampa lite i golvet och slå igen en dörr efter sig... =)

Tur man vet att dessa trotsperioder har ett slut... Nånstans!

Och tur är det att man då och då får härliga mysstunder med den lilla killen som brukar älska att sitta i famnen och mysa. Att han glömmer bort att vara arg och bara är sådär mysig som bara han kan!

♥