Så mycket som jag ler om dagarna har jag inte gjort på jag vet inte när.. Är det ett småbarnssyndrom? Att vi bara ler och ler..
-Titta nu dreglar han, vad gulligt! -oj, oj här kom en liten prutt, vad duktig hon är!
Shit vad jobbigt.. Eller egentligen helt underbart! Att livet helt plötsligt får en annan dimension. Att vi kan vara i nuet, ta vara på små ögonblick och förstå att ha varandra är det viktigaste! En insikt man kommer till tids nog.. Om inte annat när man får barn!
Kan låta larvigt men ni som just fått en liten knatte förstår vad jag babblar om..
Min Prins är så glad jämt! Och om jag ler mot honom så ler han ännu större tillbaka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar